Konsten att smycka sig

Människan har prytt sig med smycken ungefär lika länge som hon kan sägas ha varit människa: de första smyckena består av skal från sniglar. Dessa har hittats i Afrika och tros vara 100 000 år gamla. Detta var långt innan homo sapiens slagit sig ner i hela Europa, men med tiden kom bruket att bära smycken även till Norden. Vikingar bar exempelvis torshammare som smycken, men dessa var nog inte lika populära då, på 990-talet, som när Nordman låg högt på topplistorna under 1990-talet.

Bruket av smycken har varierat genom historien, men de har alltid förekommit i någon form, och inte bara i ädla material som guld silver och ädelstenar.

Det sägs att kvinnliga jurister alltid bär fem smycken, exempelvis ett halsband, ett örhänge i varje örsnibb, en ring och ett armband, i amerikanska rättssalar, och att detta också är något som lärs ut på juristutbildningar – även i Sverige.

Smycken för män
I takt med att herrmodet, som en följd av den viktorianska perioden ur vilken vi fortfarande inte återhämtat oss till fullo, stramats upp jämfört med vad som var brukligt under exempelvis 1500- och 1700-talet, har bruket av smycken bland män också minskat. För män finns det idag egentligen bara tre helt accepterade former av smycken: manschettknappar, slipsnål, och ringen. Den sistnämnda bör dock vara en förlovnings- eller vigselring, eller möjligtvis en klackring; en tumring kan framkalla blodstörtning hos vissa. De för män tillåtna smyckena används även av kvinnor, möjligen med undantag av slipsnålen.

Att komma upp i fem smycken blir därför svårt för en manlig jurist, såvida man inte gör som den svenske finansministern och sätter en ring i ena örat. Det återstår dock att se om inte hiphopparna kan ändra på detta, då de ju aldrig varit rädda för att visa sin nyrikedom – ett fenomen många känner till som bling-bling.